19 februari, 2010

En ROS...

...vill jag ge till ER alla och önskar Er en Skön Helg!



Nu ska jag snart ta emot ett besök och inleda henne i drejningens underbara värld några timmar här på förmiddagen.
Alltid lika härligt att få vara med när människorna som kommer för att dreja, upptäcker skapandets och lerans eget liv på drejskivan, brukar bli en aha-upplevelse för de flesta, framförallt när dom har förstått att dom själva har skapat ett föremål, även om dom inte riktigt trodde att dom skulle lyckas när dom kom.
Hälsningar! //Leni

12 februari, 2010

Vintermorgon i Stimmerbo

Min man tänkte en vardagsmorgon, då han hade ledig dag från jobbet, att nu vore det härligt att ta med frugan ut i skogen på en fikastund.
Sagt och gjort så tog även jag ledigt, och vi klädde på oss massor av kläder (det var ca. -15 grader), gjorde i ordning kaffe och smörgås, tog med oss brassestolar och filtar för att ha en härlig förmiddag i snövackra skogen.
Då vi satt där och njöt insåg vi att det var ganska längesen vi var i skogen på tu man hand, bara det att hinna med att umgås i vardagen kan vara nog så svårt att få till mitt i livet med barn och jobb. Så det blev en härlig förmiddag i dubbel bemärkelse.

Efter ett tag så kröp till slut kylan lite väl långt in under alla dessa kläder som vi byltat på oss, så vi bröt upp och styrde näsan hemmåt.



På vägen hem stannade vi till och tog oss en tur in mot den gamla sågen, och kvarnen här i byn vid dammen. Det var lite pulsande, men ingenting mot om vi skulle ha gjort det nu i februari då vi fått mycket mer snö.


Här vid dammen som var så gott som helt täkt av snö och is, men längst mot själva nedåtlutet så såg man vilken fart det egentligen var under snötäcket där vattnet fortfarande syntes.



Solen började komma fram så smått ovanför de disiga molnen, och ibland så kunde man se en aning solsken.
Här har min man jobbat ihop några "klyp" som står stadigt under snön.
Eftersom vi eldar mycket med ved både i verksta´n och i huset så går det åt en hel del, och som tur är så ser min äkta hälft det som en härlig njutning, nästan mental avkoppling, att få jobba av sej i skogen ibland........då tid ges.


Sågen står kvar där den stått i urminnes tider, men är numera ett renoveringsprojekt tyvärr. Tid och pengar är det oftast inte så gott om, men jag har hört att det har försökts att söka EU-pengar för att kunna bevara byggnaden och även både kvarnen och hyttan i ett överlevande skick.
Jag hoppas att det går igenom så dessa byggnader får bevaras för framtiden.


Efter sågenområdet vid dammen så stannade vi också till i byn och tog lite frost-vinterbilder.


En egen liten skog mitt ute på åkern........beror på hur man ser det ;-)




Väl hemma på gården hade solen tittat fram lite mer och spred sina strålar ner över vinterlandskapet med sina frostiga grenar.

Bygdegården här hemma står i vinterdvala och väntar på varmare tider och ser fram mot pingstbröllopet som blir här i år och sedan förståss på det traditionella midsommafirandet som varje år går av stapeln här på gården.
Mmmm.....i väntans tider på våren är vi många som är.



Från en vintrig skogsfika till vårväntan
önskar jag er en härlig
Alla Hjärtans Helg!
Kram på Er!
Leni

01 februari, 2010

En LerKlump kan bli......


En liten inblick i drejteknikens underbara värld.

Att en oformlig degklump kan bli något som man sen kan använda till både det ena och det andra efter vissa olika moment och stadier har alltid fascinerat mej.



Genom att tillsätta vatten och ha en roterande skiva och sedan jobba degklumpen (klösen) in helt på mitten (centrera), det grundläggande jobbet för att överhuvudtaget få till något som inte svajar eller far omkring okontrollerat på drejskivan, eller i värsta fall far av och rätt in i väggen.
Det har jag hört många historier om från mina prova-på-drejare under de här åren med mycket skratt och tokigheter.
Och jag kommer själv ihåg hur jag på "bilden" i högstadiet fick sätta mej vid drejskivan med en lerklump...inte var det mycket instruktioner där inte, och leran den for åt alla håll och kanter och hade totalt herravälde över mina händer.......



.......vilket jag nu alltid försöker vara tydlig med att "-det är den som drejar som bestämmer, inte tvärtom", även fast man inte riktigt kan förstå när man precis har satt sig vid drejskivan och börjat känna på leran första gången "hur i hela fridens dagar jag ska kunna bestämma här."




Men det är alltid lika härligt att se att mina prova-på-drejare till slut får till en viss känsla av bestämmande av leran, innan det är dags att dreja upp en form.









Ha det så gott tills nästa gång!
Leni