i våra ådror.
knopparna att brista
och svalorna att komma tillbaka -
den gör också oss glada
taget ur boken "Lycka!"
MÅNGA varma kramar till Dej.....från mej!
Leni
Jag ska berätta om en gång när jag satt och tittade på en utav dom som brukar vara här och äta solrosfrön.
Jag satt vid köksbordet med telefonen vid örat och pratade med en bekant då jag, precis som ni ser här nedanför, såg "korren" sittandes med ett bakben (rättare sagt enbart klorna) hängandes på gallret till "fågelbordet" och det andra benet hängandes i luften, vid någon manöver han skulle göra för att kunna äta det han just fått tag i så fick jag se att han tappade fästet och helt enkelt började sprattla gladeligen för att inte falla till marken, (som han ju naturligtvis gjorde), det sista jag såg var en lurvig svanstipp som försvann i fönstret.
Ni kan ju tänka Er vilken syn, jag la ut en skrattsalva och den jag pratade med fick inte en syl i vädret en liten stund och inte heller förstod hon vad det var som var så himla kul så där ett tu tre.
Ett härligt "korreminne" som jag sent kommer att glömma.
Väldigt kort, men herregud så komiskt det såg ut.
Och inte var han sen att komma upp igen och börja käka, det gick blixtsnabbt, så var han där igen.
En liten solskenshistoria så här på fredagen.
Jag önskar er alla en skön helg!
Kramar från Leni