Inte många veckor sedan... Tiden går så himla fort och ääääntligen så har vi fått riktig vår här i Dalarna....och som alltid så går det så otroligt fort, man hinner inte riktigt med. Takdropp och bruna gräsmattor kommer fram i ett huj....och tur är väl det, att det går fort när det väl börjar! Men jag tänkte i alla fall bjuda på ett par bilder tagna för inte alls längesen, men då det fortfarande kändes vinter, på
Stimmerbo Bönhus. Ett hus som finns en bit upp i byn och där det var söndagsskola för barnen i byn.
För inte alls så länge sen så fick jag chansen att komma in och titta.....och allt, precis allt är så otroligt välbevarat, har tyvärr inga foton på det, kanske jag kan få möjlighet längre fram att få det, men än så länge så är det mitt minne som får berätta. Dom gamla fina
kyrkbänkarna som barna har suttit och i smyg ristat in saker i när dom suttit där. Gamla
svartvita fotografier med söndagsskolebarn på från olika år.
Tramporgel som har tystnat. Det gamla köket som det lagades mat och kaffe i. Ja, att komma in där var som att
tiden har stått still många år, och man nästan kunde känna atmosfären som den var på den tiden huset var levande.
Numera är det privatägt och skogen runtomkring har tagits ur rejält så man verkligen kan se denna fina byggnad från alla håll, och det kommer att bli en fin björkbacke utanför och förhoppningsvis kommer det vitsippor där om några år på våren. Tyvärr har enen på bilden nu i dagarna blåst ner och ligger nu på backen, vilket är synd för den tillförde karaktär utanför ingången. Har ni vägarna förbi Stimmerbo framöver så kan jag
varmt tipsa er om att ta en tur upp i
byn på rullstensåsen och njuta en stund....som en kund sa till mej, då jag hade rekommenderat honom att ta en tur upp då han hade varit i butiken,
"-det var som att komma in i en annan värld, med Bönhuset som början" Ha det nu gott allihopa! Leni
(Nu blev det väldigt "grötigt", men det går helt enkelt inte att få till det som jag vill idag)
För inte alls så länge sen så fick jag chansen att komma in och titta.....och allt, precis allt är så otroligt välbevarat, har tyvärr inga foton på det, kanske jag kan få möjlighet längre fram att få det, men än så länge så är det mitt minne som får berätta. Dom gamla fina kyrkbänkarna som barna har suttit och i smyg ristat in saker i när dom suttit där. Gamla svartvita fotografier med söndagsskolebarn på från olika år. Tramporgel som har tystnat. Det gamla köket som det lagades mat och kaffe i. Ja, att komma in där var som att tiden har stått still många år, och man nästan kunde känna atmosfären som den var på den tiden huset var levande. 
Numera är det privatägt och skogen runtomkring har tagits ur rejält så man verkligen kan se denna fina byggnad från alla håll, och det kommer att bli en fin björkbacke utanför och förhoppningsvis kommer det vitsippor där om några år på våren. Tyvärr har enen på bilden nu i dagarna blåst ner och ligger nu på backen, vilket är synd för den tillförde karaktär utanför ingången. Har ni vägarna förbi Stimmerbo framöver så kan jag varmt tipsa er om att ta en tur upp i byn på rullstensåsen och njuta en stund....som en kund sa till mej, då jag hade rekommenderat honom att ta en tur upp då han hade varit i butiken, "-det var som att komma in i en annan värld, med Bönhuset som början" Ha det nu gott allihopa! Leni (Nu blev det väldigt "grötigt", men det går helt enkelt inte att få till det som jag vill idag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar