Stimmerbo KERAMIK

Tillbaka efter snö, regn, slask och SOLSKEN!

Nu har jag hittat tillbaka till vardagen igen efter en vecka i Sälens härliga backar. Vädret var inte riktigt på topphumör de första dagarna men vi fick en och annan solig dag till slut, då jag passade på att ta med kameran.

Lindvallen och Stöten var på tur i år för att få känna in våra inte alltför vana skidskär när vi svischade nerför backarna. Nu var det ju så att minusgraderna inte riktigt orkade komma dom första nätterna så snön var ungefär som "slushpuppey", smörigt med andra ord, man fick förstås parera snöhögarna

MEN ÄR MAN DÄR FÖR ATT ÅKA SKIDOR, SÅ ÄR MAN.

Jag har haft väldiga besvär med ryggen nu under våren, närmare bestämt ungefär 6 veckor som jag inte kunde sitta och producera, det är ju lite enahanda för kroppen vid drejskivan, men efter flera besök hos kiropraktor och akupunktör så har jag lagomt till påsklovet fått bukt med muskulaturen i den bakre regionen.

Men som tur är så känner jag inte av ryggen när jag tar mej nerför backarna även fast man kan tro det, det är väl helt enkelt andra muskler som får jobba då, bl.a. LÅRMUSKLERNA som värkte mer än vanligt denna gång. Men otränade som dom är och med så tungt före som det var så kan det förståss inte bli så mycket annat.

Här sitter vi och glassar på Lindvallens topprestaurang med musik i högtalarna och stålande solsken och HUMÖRET PÅ TOPP bland gästerna med både det ena och andra framför sig på borden.

Här har min grabb och hans kompis tagit ett stopp, för att mamma naturligtvis som i så många andra situationer ville ta ett kort med snögubben Gustav i bakrunden.

Det här var på morgonen och backarna var då i toppform på fredagen i ett par timmar p.g.a. den lite kallare nattempen.

Då var man ju KUNG nerför Gustavbacken (ville man ju se sej själv som i alla fall ;-).

Jag brukar säga, att hellre att jag kommer ner helskinnad än att jag har en flott stil och nästan har hjärtat i halsgropen under färden nerför med ett ev. benbrott i slutändan.

Det ska vara KUL och inget annat, sedan så kan det ju vara riktigt trevligt när man har klarat av en svart backe utan större problem och utan att hjärtat nästan har hoppat ur kroppen,

Ett AFTERSKI-pass blev det senare på dagen i strålande solsken och med mycket folk.

En skön paus, tyckte vi vuxna medans barnen inte alls höll med utan åkte upp och ner,

och njöt utav backarna (det var nog mest skogen som gällde där).

Till slut så fick vi helt enkelt försöka hinna med sista stolsliften upp innan den stängde så vi kunde ta oss tillbaka till stugan som vi i år lyckats få ca. 100 meter från en lift, TOPPENBRA!

Men som sagt, nu är jag tillbaka igen och kan jobba fullt ut vid drejskivan med mitt skapande, och känner mej så uppfylld av kreativitet, så har du vägarna förbi så är du varmt välkommen in!

Kram från mej!