KERAMIK och vackra höstfärger!



Höstens skarpa färger börjar komma...
...och nu är ju rönnbären som vackrast. Ta in dom och dekorera med på olika sätt känns härligt uppfriskande nu när det är omväxling mellan årstiderna att gå vidare i.
Men skulle jag få önska fritt, så ville jag nog ha sommar någon månad till, jag har liksom inte hunnit med allt jag ville i år.








NYHET i verksta´n!
Nu har jag (faktiskt till midsommar egentligen) kompletterat min keramik med vackra vykort som finns att köpa ute hos mej i verksta´n.
Vackra och tänkvärda citat till Dej själv eller till någon Du tycker om eller som behöver muntras upp i vardagen.
















Dom är dubbla i format, 13x13 cm. med kuvert och finns i många olika utföranden.





TIPS!
Jag har själv tagit några favoriter och ramat in, och satt upp, där jag varje dag kan njuta och påminnas om vad som är värt här i livet.


Ha det nu så gott!

Leni

"Ska vi plocka körsbär i min trädgård, du och jag, va va va....."

Körsbär på ett av mina keramikfat på fot.


Visst var det väl gott i somras, att kunna gotta sej med körsbär. Dom här fick vi till och med, med oss hem från Schweiz.

Plockade samma morgon som vi åkte, från gården dom växte och såldes på.

Och så var det de sista bilderna...

När vi skulle lyfta från flygplatsen och styra kosan hemöver så hann vi precis iväg innan ett stort oväder kom in över Zurich, med buller och bång.
Som ni kan se på bilderna tagna i planet så blev det ljusare och ljusare upp mot Norden.

Tänk vad underbart vackra moln kan vara.

...bara några sista....

Dom underbara blomlådorna vid fönstren lite här och där i byarna och städerna bara måste jag ju visa.....kanske inte så himla speciellt kan en del kanske tycka, men bara det att blanda en två tre färger utav pelargonerna tycker jag blir så maffigt, så naturligtvis så var jag ju bara tvungen att ta bilder på några sådan och visa också.

Det var det sista jag tänkte här visa från semestern. Men kanske det slinker in några bilder någonstans lite här och där framöver, vi får se.

Tack för att ni har velat titta och ta del av min oförglömliga semester i ett land jag så länge velat åka till.

Många kramar från Leni

Här kommer mera....


Gröna, böljande kullar med snöklädda toppar i bakrunden...mmmmm..... ...att stå där på RIGI´s topp, 1800m. över havet och nypa sej i armen och undra om man verkligen lever eller om man har hamnat i ett vykort,
Man fick helt klart en känsla av Sound of Music i hela kroppen och på läpparna så kunde jag ju inte låta bli att nynna (jag är ju trots allt en amatörkörsångare) melodin ...The hills are alive, with the sound of music....

En apldal, på väg upp mot de kargare och mer brantare sluttningarna på över 2000m. höjd.
Är det någon som åkt trollstigen i Norge? Fast här i lite större dimension.
Glaciärvatten rinnandes i berget som är en vandringsled hängades ovanför vattnet på bergväggen i 1 km.
Där det var väldigt trångt gick leden inne i grottor utefter kanten.

Alprosor ......

... nu har jag sett dom.

Dom växer uppe på alpsluttningarna och påminner om lågväxande rhodrodendron-buskar.

En vacker buske som ger sluttingarna färg, där man ser dom riktigt bra med sin cerisa nyans.

(på fotot framgår inte den rätta nyansen i förhållande till det gröna)

Skulle inte ha någonting emot att kunna ta hem dom och plantera i trädgården, men det är ju inte riktigt samma klimat här hemma som där nere, så det var ju bara att slå bort tanken på.

Här kommer mera...




Skyltar av den här sorten sätts upp på gårdarna för att fira, att man som i det här fallet då min mosters mans systerson hade fått barn, eller att någon fyller år. Det fanns speciella butiker med bara sådan skyltar att beställa och köpa med namn och ålder.
Ovan till höger var den enda vägen som var av grusvägskaraktär, annars var det asfalt överallt, och då menar jag överallt.

Den första bilden är typisk för alperna, jordbruket har en större del än här i Sverige, där man som bonde flyttar sin bokskap till olika betesplatser i alpsluttningarna, och då kan det ju hända att man får ta en paus i sitt bilåkande och vackert vänta på att kossorna tar sej dit dom ska mellan vägarna.
Till höger så har jag tagit kort på en ursprunglig bondgård som sedan har styckats upp och sålts till olika husbyggare, den ligger mitt i centrum och är numera en utav alla bostäder med sin lilla tomt. Det är svårt att tänka sej att det runtomkring har varit ängar med djur på en gång i tiden.
Och här är en bild, också mitt i centrum där bondgården har lite djur kvar. Det fanns getter, ankor och höns i några inhängnander, och tittar man riktigt noga så kan man se en häst i öppningarna på själva huset. Där, hade dom ställt en bänk i skuggan med en plastlåda med olika böcker i för den som ville sitta och njuta en stund vid djuren och kanske läsa några rader, otroligt gästvänligt.


Dom röda rosorna växte på en enormt stor buske ( på bilden ser man bara en liten del) och de rosa rosorna var underbart vackra, storleken var nog det mesta jag har sett någongång, ungefär 16 cm. i diam.

Mera Schweiz... för den som vill se och njuta!




Ovan molnen är en mäktig känsla...



Här kan man se den sista delen av tågbanan som jag berättade om i förra inlägget. Dom ljusa vägarna som går lite zig-zag är vandringsleder.

Här sitter min son och matar en slags bergskaja som gärna åt ur händerna. Dom var mycket färgstarka med kontraster mellan svart. orange och gult, och dessutom riktigt trevliga.

Nu är jag tillbaka igen!


Det blev en längre bloggsemester än jag hade tänkt mej,
men nu är jag tillbaka igen vid tangetbordet.

Jag tänkte naturligtvis börja med att visa en hel del bilder från vår toppensemester i Schweiz som vi gjorde efter midsommar.
Om den kan jag säga två ord, HELT UNDERBART!




Flera av blommorna har vi även här uppe i Sverige, men te.x. smörblommorna var av en kortare variant än hemma här (i alla fall i Dalarna). dom här bilderna har jag tagit på över 2000 m. höjd.
Det kan jämföras med att vår sydligaste glaciär här i Sverige ligger på drygt 1700 m. höjd. Det är en viss skillnad på klimat.

Antik koskälla. Varenda ko vi såg hade en koskälla runt sin hals och "dånglade" med, väldigt traditionellt och funktionellt för ägaren men vilket liv i kossans öron hela dagarna.
På väg upp till Pilatus topp på en bergbana med 48% lutning vilken är den mesta lutningen på en sådan i hela världen, min man är inte ett stort fan av höjder och stup så han satt alltid så långt från fönster och kanter som det bara går.

Det var lite jobbigt för honom för det mesta, han har nämligen en fru som vill se allt och ta kort på allt som är mäktigt. Väl uppe på toppen kunde man flyga tandem i fallskärmsflyg, om man ville.

Det gick även att åka linbana upp genom molnen.